…är latin för ”det högsta goda”, och användes först av Cicero (enligt Wikipedia – här har jag inte dykt djupare än så).
Vad är då ”det högsta goda”. Immanuel Kant (1724-1804) ansåg att för att något ska kunna sägas vara gott, så måste det vara generaliserbart och gott för alla människor, och sa:
”Handla endast efter principer som du kan vilja se som allmänna lagar”
Kant menade att människan är en moralisk varelse med en fri vilja, och att genom att ständigt ”välja gott” så kan människan gå mot perfektion.
Men… eftersom det inte är möjligt för en enda människa att nå perfektion i den här fysiska världen (någon sådan människa finns ju inte), så är det bara själva inriktningen vi kan välja. För att begrepp som ”bör”, ”göra rätt”, ”orätt handlande” och så vidare ska ha en mening och inte bara vara tomma ord, så måste det vara möjligt att göra goda val (därav åsikten att vi har en fri vilja), och att slutligen nå perfektion. Dit når vi inte i den här världen där vi är begränsade av tiden (tills vi dör), för det skulle ta för lång tid (och ingen har ju som sagt hunnit dit). Därför menade Kant att människans själ måste vara odödlig, för att liksom i evighet kunna gå vidare mot slutmålet av perfektion. Och att denna perfektion endast kan finnas i en metafysisk värld, som är skild från den empiriska, påtagliga värld som vi har runt omkring oss. Där kan det finnas en Gud, ansåg Kant, men också att det är omöjligt att bevisa.
Nästan oavsett vad Cicero eller Kant menade med summum bonum, så har jag fastnat för uttrycket för att det låter som om man suger på en karamell… summmmummmm bonnnnummm. Så mjukt och vackert. Och det är verkligen något att suga på: tankarna om vad som är gott – inte bara för mig, utan för alla människor.
https://en.wikipedia.org/wiki/Summum_bonum
Och andra intressanta artiklar:
Cortese, F. (2016). Kant’s Theory of Morality Necessitates Personal Immortality. I: Tandy, Ch. (ed). Death and Anti-Death, Volume 14, 87-94. Ria University Press: Ann Arbor, MI. Available at
SSRN: https://ssrn.com/abstract=3113867
Frogel, S. (2017). Understanding Kant’s ethics: From the antinomy of practical reason to a comparison of Kirkegaard’s spheres of existence. Essays in the Philosophy of Humanism, 25(1), 25-42.
Schneider, D. (2015). Warum müssen wir laut Kant an die Unsterblichkeit der Seele glauben, wenn wir moralisch handeln? München, GRIN Verlag, https://www.grin.com/document/358189
Akademiska rummet 